Viktiga händelser bör alltid filmas ur ett flertal olika perspektiv och kamerapositioner. Senare vid redigering kan du välja och kombinera de bästa kameravinklarna. Gör en medveten ansträngning att filma händelser från mer än en kameravinkel (först clownen i cirkusringen men sedan även de skrattande åskådarna från clownens synvinkel). Intressanta händelser kan även äga rum bakom huvudpersonen, eller också kan huvudpersonen ses från en annan vinkel. Detta kan vara till hjälp senare när du försöker skapa balans i filmen.

Snåla inte med närbilder på viktiga saker och personer. Närbilder ser vanligtvis bättre och mer intressanta ut än översiktsbilder på en tv-skärm och de fungerar bra med efterbehandlingseffekter.

Miljöbilder ger åskådaren en översikt samt etablerar den scen där handlingen äger rum. Dessa bilder kan även användas för att hålla samman längre scener. När du klipper från en närbild till en miljöbild ser tittaren inte detaljerna längre, och därför är det enklare att skapa ett kronologiskt hopp. Att visa en åskådare i en miljöbild kan även kortvarigt distrahera från huvudhändelsen, och dessutom ge en möjlighet att skapa en övergång från händelsen.

Filma alltid kompletta händelser som har både början och slut. Detta underlättar redigeringen.

Cinematisk tidskänsla kräver viss övning. Det är inte alltid möjligt att filma långa händelser i sin helhet, och i filmer måste de ofta representeras i kraftigt förkortad form. Men handlingen bör förbli logisk och klipp bör som grundregel aldrig dra till sig uppmärksamhet i sig själva.

Det är här övergångar mellan scener är viktiga. Övergångar avleder tittarens uppmärksamhet från handlingen och gör det till exempel möjligt för filmskaparen att göra kronologiska hopp utan att tittaren är medveten om dem.

Hemligheten med en lyckad övergång är att etablera ett lättfattligt samband mellan de två scenerna. Vid handlingsrelaterade övergångar är sambandet händelser som följer efter varandra i berättelsen. Till exempel kan en bild av en ny bil användas för att introducera en dokumentär om dess design och produktion.

En neutral övergång signalerar inte i sig själv någon utveckling i handlingen eller någon förändring i tid eller rum, men kan användas för att på ett smidigt sätt sammankoppla olika utdrag ur en scen. Genom att t.ex. gå över till en intresserad åskådare under en paneldiskussion, kan du gå tillbaka till en senare del av samma diskussion utan att det blir ett tydligt hopp, och utelämna den mellanliggande delen.

Externa övergångar visar något utöver själva händelsen. Under en tagning vid ett bröllop kan du t.ex. klippa till en plats utanför vigsellokalen där en överraskning håller på att ställas fram.

Övergångar bör alltid understryka filmens budskap och måste alltid passa respektive situation för att undvika att förvirra tittarna eller distrahera från själva handlingen.

Vid redigering bör tagningarna passa ihop vad gäller handlingen. Tittarna kommer inte att kunna följa med i handlingen om den inte är logisk. Fånga tittarens intresse från första början med en snabbrörlig eller spektakulär början och behåll intresset till slutet. Tittare kan tappa intresset eller bli förvirrade om scener sätts ihop på ett ologiskt eller kronologiskt oriktigt sätt, eller om scener är för hektiska eller korta (under 3 sekunder). Det måste finnas en kontinuitet i berättelsens motiv från scen till scen.

Försök överbrygga luckorna mellan de olika inspelningsplatserna. Du kan exempelvis använda närbilder för att överbrygga kronologiska hopp, zooma in på ansiktet och sedan, efter några sekunder, zooma ut mot en helt annan scen.

Kontinuitet – konsekvens ifråga om detaljer mellan olika scener – är vitalt när det gäller att ge åskådaren en tillfredsställande upplevelse. Soligt väder och åskådare som öppnar paraplyn innebär en kollision.

Det tempo med vilket en film går från en scen till nästa påverkar ofta filmens budskap och sinnesstämning. Avsaknaden av en förväntad tagning och längden på en tagning är två sätt att manipulera budskapet i filmen.

Att klippa samman liknande klipp i följd kan leda till visuella disjunktioner, bristande samband. En person kan befinna sig i bildens vänstra hälft i ena sekunden och i högra hälften i nästa, eller kan synas först med och sedan utan glasögon.

Panoreringar bör inte klippas ihop om de inte har samma riktning och tempo.